Book Art

Det var min kompis Bettan som introducerade mig i den ädla konsten Book Art för några år sedan. Man tar en gammal bok och vränger av pärmen. Man tror knappt att det är sant men det är otroligt meditativt att vika bladen monotont efter förutvalt mönster. Resultatet blir kanon och väldigt dekorativt i bokhyllan. När alstret blir dammigt eldar man upp det eller lämnar till återvinning, därefter viker man nytt igen.

Bokbindning

Bokbindning

Leva loppan!

Jag vet inte exakt när det började…mitt löpande på loppisar. Troligtvis var det på det glada nittiotalet när jag i mogen ålder började studera igen efter många års uppehåll efter gymnasiet. Jag var kroniskt fattig då studielånet hade sina klara begränsningar. Mina båda barn var under tio år och växte så det knakade. De skor jag köpte till dem på våren var ofta för små i augusti. Sonen kunde inte ärva storasysters kläder då hon var en riktig rosa prinsessa länge (avbröts dock plötsligt när punken kom in i hennes liv). Lillebror var dessutom både fysiskt starkare och större tidigt i hans liv. Nåväl dessa gullungar slet kläder något alldeles väldigt. Själv hade jag jobbat natt i hemtjänsten innan jag började studera och min garderob bestod av rosa joggingbrallor och collage tröjor av märket ” Take Off”. Jag såg ut som EN JÄVLA OBÄDDAD SÄNG halva åttio och nittiotalet. Dessutom vägde jag 117 pannor när det var som värst och alla kläder satt åt. Av en slump hamnade jag på Myrorna som låg i närheten av KOM VUX dvs det var en lagom runda på lunchrasten. Nog gjorde jag fynd alltid till så gott som hela familjen. Ofta var kläderna helt nya då prislappen satt kvar och jag tackade Gud för konsumtionsamhället. Mina jakt marker vidgades till andra loppisar som poppade upp i stan. Till slut blev det en manisk drift att regelbundet checka av loppisarnas nyinkomna alster. Jag hävdar bestämt att denna drift är ett arv från stenåldersmänniskan som jagade eller samlade för sin överlevnad. Det är en ORGASMISK upplevelse att hitta det man söker till en billig peng på loppis. Jag vet precis hur stolt och lycklig en jägare måste vara när han kommer hem med sitt byte, samma känsla upplever jag när jag får bära hem något från loppis. Med tiden kom mina jakter mer handla om prylar. Jag snöade in på svenskt glas, brons och koppar alster samt på senare tid keramik. Prylar från tidigt 1900-tal ända fram till åttiotalet får mig att gå igång. Jag samlar inte för att jag tror att det ska bli värdefullt en dag (jo kanske förresten) men det jag samlar måste berör eller tala till mig. Jag måste känna innerst inne att jag verkligen gillar det jag köper. Sista året har jag gett mig själv köpstopp på makens inrådan för att vi inte ska drunkna i skit som han uttrycker det (snyft, mina skatter). Det var ungefär här jag började fundera på en blogg nämligen för att få dokumentera mina precious things och dela med mig av den glädje jag känner när jag släpat hem dessa.

IMG_0121

Guldplätterad skål från Röda Korset 15 spänn. Äkta pärlor för en tia från samma ställe. Snäckor från Florida som morsan köpte på 80-talet.

IMG_0160

Tre Pashmina schalar (vävs av cashmere ull) som jag köpte för 100 kr av en kvinna på en loppis i Gamleby. Hon berättade att hennes son köpt ett stort parti i Afghanistan där han jobbat som svensk soldat. Träffade henne något år senare och köpte tre till men nu tror jag hennes lager är slut tyvärr. Liknande schalar säljs på fina gatan till helt andra priser. Dessutom mer pärlor vilket man aldrig kan få för mycket av.
 

Fotografering

En ny hobby kom till förra sommaren när min gubbe köpte en system kamera på Blocket. Hans ambition att bli stjärnfotografen gick om intet när jag fullständigt tog över och började fotografera hysteriskt. Allt som fanns i omgivningen skulle dokumenteras både på nära håll och med teleobjektiv (tror det heter så det långa röret man skruvar fast längst fram). Tack och lov finns det automatiska inställningar för porträtt, små blommor, höga fjäll mm. Av det hysteriska foto skjutandet har jag säkert raderat 90 procent då det såg ut som skit.

Jag är så innerligt lycklig att utvecklingen gått framåt och man slipper lämna in en film och framkalla på en fotofirma. I min ungdom lämnade man in en film som i bästa fall gav 24 kort av skräpkvalitet och kostade ett par hundra kronor vilket mycket pengar för typ 30 år sedan. Min ambition är att lära mig olika tekniker för att snart nog kunna använda de manuella inställningarna. Så fort jag hittar knappen för att lägga till mina foton ska ni få några smakprov.

Hej världen!

Oj oj oj! Det här är klart mer avancerat än vad jag hade tänkt mig! 55 årig tant som fått för sig att hon ska bli bloggare. Jag som fick gå två grundkurser i dator kunskap på KOM VUX bara för att jag var så blåst ska nu förmedla mina tankar och upplevelser till omvärlden…herregud va läskigt! Som sagt en femtiofem årig blekt blondin med perversa nöjen som att göra kanon fynd i affärers billiga lådor, loppislöpare, Feng shui fantast och svårt troende va det gäller astrologi. Har nog en hel del andra fetischer också men det kommer nog visa sig under resans gång. Så hjärtligt välkomna nu startar resan!
puss Etna